Livsmedelsverkets råd ger sjukdom

En genomgång av Livsmedelsverkets kostråd förbluffar i hur lite de förändrats, trots bristen på hållbart vetenskapligt stöd för dem. Lika lite som Strålskyddsmyndigheten vill man kännas vid någon forskning som strider mot den egna dogmen. Vad är det i prestige och industriella bindningar som ligger bakom det. Allt fler människor struntar i råden, eftersom de strider mot egen erfarenhet och motbevisen som finns att hämta på de många hemsidorna, som uppstått för kostfrågor. Men eftersom Livsmedelsverket sitter på den officiella sanningen kan man utan egentlig debatt tvinga fram vilken mat som skall serveras barn, sjuka och äldre. Det är skrämmande, med den ohälsa det ger, och därmed stora kostnader, och genom att våra beslutsfattare finner sig i det utan protester.

Livsmedelsverket vill begränsa intaget av mättat fett till 10 procent och av fett totalt till 30 procent. Protein bör vara 15 procent. Andelen kolhydrater i maten bör öka till 55 procent. Det gäller alla från två år, och nästan i samma proportioner från ett år.

Man negligerar forskningen från professor emerita Birgitta Strandvik hur små barn behöver mycket fett för sin växande hjärna. De skall ha fet mjölk. Att vi bytt från mättade fetter (alltså smör) till vegetabiliska oljor har skapat fel balans mellan omega 3 och omega 6, essentiella fettsyror som inte kroppen kan tillverka själv. Brist på omega 3 kan kopplas till hyperaktivitet och dyslexi. I stället rekommenderar Livsmedelsverket lättmjölk och lättmargarin i skolan. Det har lett till många protester och till Camillas matuppror för närprodcerad och närlagad mat.

Den nyckelhålsmärkning Livsmedelsverket driver tar ingen hänsyn till kroppens fysiologi och ger ohälsosam och smaklös mat med behov av mycket tillsatser för att bli ätbar. Lättmargarin, lättmjölk, lättfil, mager ost, alternativ till grädde och créme fraiche med högst fem procents fetthalt. Kött skall innehålla högst tio procents fett.

Det är en myt att vi blir feta av att äta fett. Det ger en naturlig mättnadskänsla. Vi behöver inte räkna kalorier. Däremot ger kolhydrater ett insulinpåslag för att bryta ner dem och lagra överskottet som fett. Vi blir snabbt hungriga igen, när blodsockerhalten åter sjunker.